Tänkte skriva lite om mig och NH. Om hur stor del det hör till mig och min ridning.

NH har inte funnits så länge hos mig, jag vet knappt vad det står för. Skämt åsido, men jag är inte så fruktansvärt insatt i det egentligen. Men anledningen till att jag började med det var att Al kom hit.

Al var en bufflig, och otroligt stark haflinger när han kom och jag kände att jag inte klarade av honom. Jag tränade mycket på att han skulle följa efter mig, och att han skulle flytta sig för minsta lilla "putt" som jag gjorde på honom.

Att ha en häst som inte respekterar människor, och bara "går på" kan vara väldigt farligt. Vilket Al var. Ja, jag kan säga farlig och nästan dum, eftersom han gjorde det med flit. Men dum kan man inte säga om en häst heller, eftersom det är vi människor som gör så att hästarna blir som de blir. Al har ett ganska hemskt förflutna och jag tycker verkligen synd om honom, eftersom jag har fått reda på vad han har gått i genom.

NH är bra att ta till för att få en bra relation mellan häst och ryttare. Du får jobba med hästen från marken, och på så sätt bygger ni upp en relation. Hästen börjar sagta men säkert att lita på dig, och du kanske på hästen?

Som jag tidigare har skrivit så hade Al i stort sett tröttnat på allt när han kom hit. Främst ridningen. Att gå ut i hagen och hämta Al var inte det lättaste, och det kunde även bli väldigt farligt. Al ville helst inte komma in, och då sprang han undan. När man "jagat" honom en stund, brukade han stanna och vänta på att man kom. För att sedan sparka åt en, och sticka iväg. Man kanske kan tro att han bara lekte när man läser det här, men det var det verkligen inte. För att få in honom var jag tvungen att ta Kompis först, och då brukade det gå. Nu när man hämtar Al i hagen, kommer han glatt och har inga problem alls med att det är ridning på gång.

Nu undrar ni säkert. NH, ja men hur gör man då? Det jag tränade på var känslighet. Att få Al så känslig som möjligt, och slippa stå och "buffa", slita och dra och bara kunna leda honom normalt! Jag tränade honom att han ska flytta sig när jag smackar, och stanna när jag säger "prr".

Från att knappt kunna gå in i boxen utan att få en häst över sig, till att kunna ha boxdörren öppen utan att hästen ens kollar ut. Det där var väl lite om min relation till NH, alltså inte så stor men väldigt viktig. Tänkte även försöka lägga ut lite tips framöver om hur du kan träna din häst för att få fram den här känsligheten. För mig så har inte den här träningen bara hjälpt mig på marken, utan också i själva ridningen! Al har blivit enormt känslig även där, vilket är ett stort plus. Att rida med sporrar behövs liksom inte längre, och det är otroligt skönt.

Lägger ut två mobilbilder på Al som är tagen för någon vecka sen. Ha det bra!