Idag har inte varit en sån rolig dag, skolan var helt okej men det var efter skolan som det vart sorgligt...
Nu ska jag berätta historien om vårat varmblod Enjoy Garbo...

Enjoy Garbo eller Joysan som hon kallas, föddes den 15:e april 1997. Hon importerades från Danmark år 2000, då ägde stuteriet en halva och Tommy Karlström en. Han köpte henne för 30.000 kr eftersom hon hade toppstam!
Hon skickades till Åke Svanstedt för att köras och tränas, men när hon väl skulle starta var hon halt och bara galopperade. Åke sa att det var i ett bakben och det fanns inte mycket att göra än att ta bort henne från träningen.
Tommy sa att hon hade blivit dåligt avmaskad som unghäst och att det var därför hon inte kunde springa, för blodcirkulationen var inte som den skulle, så han tog hem henne till ett stall han och nån mer hade hästar i.
Tommy är våran hovslagare och var även då, så i slutet på 2001 början på 2002 frågade han om vi ville ha ett trav sto. Mamma ville såklart det men hon lära ju prata med hela familjen. Så vi tog henne! Jag minns det som om det var igår! Jag och Jonna var här hemma och lekte när mamma sa att Tommy hade frågat om vi ville ha ett travsto. Jag vart överlycklig och bara längtade!
Det var en snöig februari morgon och vi bara väntade på att hon skulle komma, och till slut kom hon. Jag var inte med ute när hon kom men jag stog i köks fönstret och kollade. Vilken skönhet! Det var den vackraste hästen jag någonsin sett!(Jag var ganska trött på fullbloden då för vi hade sånna föl varje år)
När hon var urlastad kom dom in och skrev på papprena. Sen gick vi ut och tittade på henne och det var den finaste travaren vi någonsin sett! Travare brukar ju ha ganska fula huvuden och smala halsar men inte hon! Hon var perfekt kanske inte så hög typ 156 kanske. Men hon var perfekt! Vi tänkte så: Gud tänk att vi fick henne gratis!
Men då visste vi ju inte vad vi skulle få vara med om...
Det började ganska snabbt, hon var het och pigg och en riktig tjurskalle! Hon slog med frambenen, hon stog i stor sett på bakbenen! Sen drog hon med tänderna vid boxöppningen. Men hon var aldrig dum mot nån. Hon var bara så pigg så hon lära ha nått att göra.
Mamma tittade på hennes stam och när vi såg vilken toppstam hon hade så tyckte vi att vi skulle ta föl på henne.
Så vi åkte till Västerbo stuteri med henne och där stog Gidde Palema! Vi lämnade av henne i stallet för ston och gick och kollade på hingstarna. Så där stog han, Gidde Palema. Hur snäll som helst! Stog och klappade honom hur länge som helst. Men sen åkte vi hem.
Efter nån månad kom hon hem igen, och då hade hon en bebis i magen.
Så efter elva månader kom lilla Flash Rain! Hon hade mammas fina kropp och pappas fina färg och bläs.
Sen när hon hade kommit ville vi ha ett till föl efter henne eller ja mamma hade hittat en hingst som hette Tony Oaks.
Så vi lastade Joysan och Rain och lämnade dom ännu en gång på Västerbo stuteri.
Så när det hade gått ett tag hämtade vi hem henne, och sen för att se om det fanns nått föl så var det bara att lasta dom igen och åka dit. Blev väldigt mycket åkande men så är det ju.
När vi kom dit så fanns det inget föl så vi åkte hem. Det blev inget mer föl för våran del heller.
Joysan var ännu grinigare nu när hon hade ett föl att skydda, men inte mot oss.
Men när Rain blev ett år så skickades hon iväg till Robert Berg för inkörning, och Joysan blev kvar här.
Så en höst dag när vi ska ta in hästarna så brukar pappa alltid ta bort grimskaftet precis innan hästen svänger in till boxen, så han gjorde det även nu och då änder Joysan sig om och springer ut på baksidan, ut på vägen och upp mot skogen! Jag och Lassie(Lassie var bara valp då) satte oss i hög gräset och då kommer hon rakt i mot oss! Men som tur var så vänder hon snabbt och springer iväg i skenande trav. Ja då galopperade hon inte utan då var det bara trav.
Efter en timme sprang hon in i sin box, äntligen!
Ett tag efter det som hände stog jag med mamma när hon borstade henne och jag frågade om jag fick. Självklart fick jag det, jag verkligen älskade henne så jag frågade mamma om jag kunde få henne och det fick jag!
På vintern frågade Tommy om han fick ta föl på henne, så han tog hem henne och 2006 fick Joysan sitt andra föl, Save Your Kiss, en riktig sur höna! Värre än Joysan! Men hon var söt ändå.
Sen såg vi inte så mycket av Joysan för hon åkte till stuterier hit och dit och 2007 och 2008 vart det inget föl.
Men 2009 kom det minsann ett! Och det var både gott och ont... Joysan fick livmorder inflamation... Hon var väldigt nära på att dö och fick massa medeciner. Och hon blev bättre så dom åkte på sommarbete till jäderfors.
För nån vecka sen var Tommy hit och skodde Kompis åt mig och då sa han det som jag minst ville höra... Joysan är dålig... Vi funderar på att ta bort henne så fort fölet är gammalt nog... 
Så nu har ni läst historien om Enjoy Garbo.
Vi var och sa hej då till henne idag och bilderna nedanför är från idag... Eftersom hon är sjuk så är hon väldigt mager.
Hej då min älskade vän<3