Igår var den värsta dagen i mitt liv!
Igår försvann Joysan från världen och upp i himlen där hon tydligen kommer få träffa den underbaraste hästen jag någosin träffat på!

Skulle följa med Ronja till hennes medryttar häst i kungsgården efter skolan. Så jag bad mamma packa lite kläder som hon skulle komma med när vi slutade.
Hon ringde på sista lektionen och frågade om hon skulle ringa Lille-mor som har Otto så jag och Ronja kunde rida tillsammans. Och självklart ville jag det!
När vi väl slutat så gick jag till mamma och frågade vad Lille-mor sa och hon sa:

Ja du fick komma och rida... Men han har varit halt hela sommaren så han har inte blivit riden.

Okej sa jag bara och då sa mamma:

Dom funderar på att ta bort honom.

Då började jag gråta, och jag följde med mamma hem.
Usch grät hela dagen igår och gråter nu med...

Vet inte vad jag ska skriva mer än att jag älskar den där ponnyn mer än nått annat på denna jord!
Fick ha honom i två år. Två år av enbart lycka och arbete!
Han var inte halt en enda gång när han var här och han hade hur frächa ben som hellst! Fick så mycket beröm över hur fin han va och det är han verkligen!
Jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag älskar honom. Det går bara inte. Ett liv utan honom finns inte! Jag vet inte om jag klarar av det men jag måste försöka!
Även om jag inte vill så måste jag, jag älskar dig DE SOTO och du kommer alltid att vara min drömponny!
Nä fan jag orkar inte med det här! Det var jobbigt att säga att du skulle få stanna kvar hos dom och nu när du kommer försvinna helt är det ännu värre! Jag orkar inte med det här jag gör verkligen inte det! Jag vet att du inte ska behöva lida men jag önskar verkligen att du fick en chans till... en sista... jag vill så gärna behålla dig men jag får inte...
Jag älskar dig De Soto!<3
Jag ska åka till dig och säga hej då, jag ska det lovar jag!



Vi har gått igenom mycket, vi ses snart igen. Jag lovar!<3